Vissa personer har det, andra inte. Oftast har jag inte problem med att prata inför folk, inte heler med dem. Men jag måste säga att det alltför ofta blir fel, helt fel. Jag vet inte hur jag alltid lyckas men jag tror att alla jag känner har varit med om mina klantigheter. Måste berätta om det som hände för några dagar sedan. Jag var på statoil och skulle köpa frimärken så här var konversationen med hon som stod i kassan.

- Hej, jag skulle vilja köpa ett kvitto
- Eh... ett kvitto, på vadå tänkte du?
- Hehe.. sa jag kvitto? Jag menade ett frimärke
- Jaha då förstår jag, det kostar 6,50
- Ja vad bra då tar jag det!
Sen ler hon lite småfinurligt och frågar om jag vill ha kvitto på det. Jag måste säga att jag är lite klantig.

Jag pratade just i telefon med mamma och berättade att jag hade varit på en sorts arbetsintervju. Så sa jag det enda som var nackdelen var väl att jag hade lite kött på näsan. Mamma börjar småskratta och jag insåg mitt misstag. Efter det ringde jag min förra chef och frågade om det var ok om jag angav honom som referens. Då börjar han också småskratta och säger att det kanske lät lite hårt att jag angav honom som referens.  Lite dåligt ordval igen.